Ikväll är en sån kväll jag bara vill ha min mamma här. Luta mig mot henne och bara gråta. Som när man var liten. Glömma alla bekymmer och bara vara. Just ikväll är en sån kväll jag känner att jag börjar ge upp. Jag börjar tappa hoppet.
Jag vet att de va mitt fel denna gång. Jag reagerade med ilska och frustration istället för att bara gå vidare. Jag blev en person jag aldrig trodde jag kunde bli. Jag känner mig så jävla värdelös och förstörd. Sårad och ledsen. Jag vet att jag måste gå vidare och börja med att hitta mig själv men denna gången känns det som om jag aldrig kommer förstå vilken människa jag är. Jag känner saker jag aldrig känt och jag känner mig helt borttappad och förvirrad. Jag snurrar runt i cirklar, upprepar samma misstag och lär mig aldrig. Men Jag trodde faktiskt på helt riktigt att det var äkta denna gång. Att det faktiskt var min tur att vara lycklig. För jag var så jävla lycklig, nu är jag helt förstörd. Tanken att aldrig få prata med dig igen, se dig igen eller röra vid dig igen gör så förbannat ont. Men jag har mig själv att skylla.
Jag föll, du gjorde inte. Jag hoppades, du bestämde dig. Jag ligger ensam kvar med en sten i hjärtat för tanken att det var jag som förstörde allt kommer finnas med mig hela livet.

Idag börjar återigen ett nytt kapitel i mitt liv. 

Jag måste ta tag i allt runt omkring för att få allt att funka.

Jag måste kämpa och visa att jag klarar av det här.

Denna gång vet jag att jag kommer klara de.

Bilen gick ju sönder igår :/ försökt laga den idag men de gick ju fan inte.. :(

Har dock ett möte imorgon som jag håller alla tummar och tår för att få svar!

Så får verkligen hoppas. Annars är jag ganska körd asså :/

Nej nu ska jag sätta mig och radera alla sms, bilder och känslor och förhoppningsvis kommer det kännas som en lättnad även om det är tungt nu.

Peace out!

Idag är en riktigt jobbig dag. Har nog aldrig varit så trött som jag är idag. fyfan!

Jobbade 12 timmar inatt och sov som en kratta så blev inte mycket sömn. 

Slutade 8 imorse och körde hem, gjorde iordning Nova och åkte till det nya dagiset för första inskolningsdagen.

Det gick jätte bra men har en konstig magkänsla som inte vill försvinna. 

Imorgon ska vi dit igen 9-11 och sen möte med AF kl 11. 

Åkte hem och Nova kollade hitta Nemo och jag passade på att sova 1.5 timme. VÄLBEHÖVLIGT.

När jag vakna så gjorde vi pannkakor och diskade allt. Sen ringde polisen och prata med dom angående branden. 

ringde försäkringsbolaget som ännu inte har gjort klart anmälan. SUCK! Men nu verkar det vara på G iaf. 

Nu sitter jag och typ dör i soffan framfrö Simpsons. Ska försöka hinna duscha och plocka lite till innan Kim kommer och hälsar på ikväll. Känns som att jag kommer somna tidigt ikväll. 

Har så mycket som jag behöver fixa men är alldeles för trött för att ens orka lyfta ett finger.

Blir jobb imorgon med, 18-08 sen är jag äntligen klar med brevidgången så jag kan gå på schemat. 

Men men nu ska jag vara social med fisen. 

Peace out!

Jag saknar mina vänner så mycket att det fan gör ont i hela kroppen! Helvetet asså!!
Vill bara ha den 28 mars nu så jag får hit min älskade Johanna! ?
Klarar inte av att vara ensam längre.
Får sovsällskap på soffan inatt iaf :) Knodden och Skåne är och hälsar på :) Så då är man snäll och lånar ut soffan :)

Nu ska ja ta ett glas vitt och sen fortsätta grina över mitt sjukt tråkiga liv (och över dig som vanligt)

Peace out!

Vaknade imorse och mådde mycket bättre. 

Men sen kom sms:en som slog som en bomb och fick mig att bryta ihop.

Jag tänker inte se det som att jag gjort fel för det vet jag att jag inte har. Denna gång har jag inte gjort ett enda fel så nu ska jag bara tänka positivt och kämpa för att detta år ska bli awesome!

För att slippa tänka och rensa tankarna så passade jag på att storstäda.

Diska all disk, byta sängkläder i min och Novas säng, dammat, dammsugit, skurat, kalkat av badrummet och plockat i ordning allt i detta hem. Så nu jävlar är det rent och fint! 

Bort med skiten och in med nytt och fräsht tänkande.

Ska ringa chefen nu och se när vi ska ta nästa brevidgång då jag missade natten igår. 

Stay positivt and positiv things will come around.

Peace out!

Fyfan för magsjuka!
Vaknade imorse och hade sjukt ont i magen. Lämnade Nova på dagis och gick hem och la mig och sov en stund. Vaknade av illamåenet och nu spyr jag som en gris! Just my luck!
Skulle jobbat 12 timmar inatt men så blir de ju inte :( jävla skit!
Carro är snäll och hämtar Nova på dagis sen blir det att stanna hemma hela helgen.

Peace out!

Jag fick höra att jag tänker för mycket, bryr mig för mycket. Troligtvis ligger det en hel del sanning i det. Jag är ju sådan, alldeles totalt värdelös på att inte tänka, bry mig, falla hejdlöst. Jag är hopplöst komplicera. Men även sådana som jag, måste älska och älskas. Jag har liksom aldrig tyckt om att spela i kärlek. Jag tycker inte om att vara svår, jag tycker inte om att gissa varandras känslor och tankar. Och jag har inte tålamod för att vänta på nästa drag. Om jag tycker om dig så vill jag att du ska veta och jag vill att du ska veta om jag tycker att du är fin. Om du vill veta vad jag tänker så kan du fråga mig, jag ska svara dig från hjärtat. Enkelt. 

Men det är enkelheten med kärleken som får oss att ifrågasätta och komplicera något som egentligen är rent som snö. Vi ifrågasätter det som känns för bra för att vara sant, troligtvis för att vi fått hjärtat krossat och tappat lite av vår godtrogenhet och naivitet. Men jag spelar inte spelet. Jag antar att det är den enkla sidan av mig. Och jag är svår på miljoner andra sätt som kompenserar denna simpelhet. 

Ikväll är en kväll då jag stänger av allt och bara njuter. Lyssnar go musik och har myst med världens bästa minimänniska <3 

Men när tystnaden uppstår hör jag min hjärna arbeta för fullt. 

Försöker bearbeta minnen, tankar, känslor och förvirring. 

Jag förstår inte va jag har gjort för fel, va har jag gjort för att förtjäna denna tystnad från dig? Den här iskalla bortstötningen. Vad gjorde jag för fel? Är det mig det är fel på? Eller är det mitt sätt att vara? 

Sa jag något eller gjorde jag något för att få dig avsky mig så mycket?

Jag försöker minnas och förstå när det blev fel, och vad jag gjorde för att förstöra allt. 

Men jag kan inte minnas något negativt mellan oss och jag kan inte förstå hur allt bara kunde rasera på några timmar. 

Jag försöker vara din vän, jag försöker finnas här och prata med dig men får endast iskalla svar tillbaka. 

Jag börjar ge upp, jag har tappat tron, hoppet och glöden för att vi ens ska kunna vara vänner. 

Jag måste ta ett steg tillbaka och fokusera på mig själv. 

Och jag är inte den som klarar av att bli avvisad och fortsätta vara vänner men jag har försökt, nu ger jag upp. 

"Say Something"